Blev medlem: 29-Januari-2006 Ort: E Östergötlands län
Online Status: Offline Inlägg: 997
Postats: 27-Maj-2009 kl 08:19 | IP
Nya tankar en onsdagmorgon.
Så var hjärnkontoret igång igen, på högvarv.
Jag har under en längre tid spelat ett spel på datorn som heter Tetravex. Det är ett spel som följer med gratis när man installerar Linux-Ubuntu. Jag kör med andra ord inte windows. Kan ha att göra med att jag lever med en man som är Linux-guru. Specialist på operativsystemet linux och datasäkerhet, miljöskada med andra ord.
Nå, detta spel har fått min hjärna att göra en massa märkliga saker. Det går ut på att man har 3 x 3 st rutor på skärmen, på varje sida av rutorna finns en färg och man skall pussla ihop färgerna så i en stor ruta bredvid så att pusslet går ihop. Det gäller att hitta den "svaga länken" som jag kallar det. Om lila finns på ena sida, men inte på någon sida alls på de andra brickorna, så är det en svag punkt. Dvs den rutan skall alltså sitta placerad så att den lila färgen hamnar på en ytterkant. Svårt att förklara, men det är en form av pussel.
Jag har märkt att ju mer jag spelar desto lättare att "se" innan vart alla bitar skall ligga. Nu är jag begåvad med ett fotografiskt minne också som sannolikt triggas igång av spelet. Jag behöver bara kasta en blick på rutorna för att se vart alla bitar skall sitta i slutändan. Men vartefter tiden går så har jag märkt att jag kan flytta dessa bitar på bara 15 sekunder. Jag kan inte komma under den tiden och det beror sannolikt på att mina fingrar och musen inte hinner med vad hjärnan redan registrerat. Försöker ständigt slå rekorden.
Har börjat tycka det är lite obehagligt att jag har denna förmåga, har ju alltid vetat om mitt fotografiska minne, men detta övergår mitt förstånd. HUR kan jag lösa alla dessa pussel utan att egentligen medvetet göra det? Det är skrämmande hur fort det hela går, hur snabbt man kan träna upp sin hjärna.
Min man som iakttagit mig säger att jag tränar hjärnan till att utvecklas och leva med i spelet på ett sätt som andra inte gör. Han säger att mitt fotografiska minne sannolikt hjälper mig att kunna förmå mig till att göra detta. Själv tycker jag det är lite obehagligt.
Har börjat dra paralleller till Tetris. Ett spel jag är grymt bra på och sannolikt skulle sannolikt kunna ställa upp i världsmästerskapen i och platsa rätt högt. Min son som är väldigt duktig på dataspel fattar inte hur jag kan lösa pussel efter pussel, få bitarna i tetris att bara passa överallt och snabbt kunna kalkulera ut vad som kommer härnäst.
Lika är det med att spela poker, live. Jag vet hela tiden vilka kort som gått och kan beräkna vad andra har på handen.
Min man tror att jag stimulerar min hjärna genom dessa spel så pass att hjärnan blixtsnabbt kan "se" och göra beräkningar utan att jag ens behöver fundera på det. Och jag börjar se värdet i att göra dessa spel, att hålla hjärnan aktiv. Ju mer jag spelar, desto bättre resultat och snabbare hjärnaktivitet.
Datorer i all ära, ett gissel för många, men ett mycket bra verktyg att ha till hands när man är sjuk. Kan man inte stimulera sin kropp så måste ju ändå skallen få sig en utmaning då och då för att hålla igång.
Det är som sagt lite skrämmande hur lätt jag har för denna typen av utmaningar så jag fick för mig att testa hur långt min hjärna kan gå. Kontaktade MENSA för iq-tester. Inte för att få ett iq-resultat utan för att se vart min begåvning ligger i förhållande till en massa annat. Resultatet blev att jag sannolikt har en iq på minst 130 och min styrka ligger i just beräkningar, att se röda trådar och sammanlänka dem. En matematisk hjärna.
Einstein hade en iq på 133. Och nu blev jag riktigt rädd. Här sitter jag med en skalle som uppenbarligen kan utföra mirakel och med en kropp som hindrar mig att göra just det. Nu anser jag att ingelligens inte mäter ett skvatt egentligen. Att MENSAs organisation går ut på att mäta något som man sen kan skryta över. Jag ser inget beundransvärt i att utmärka sig utan tycker att alla människor har begåvningar utöver det vanliga, men var och en på sitt sätt. Det som fick mig att göra testerna var bara en nyfkenhet i att finna hur jag lyckas tänka och göra det jag gör.
Men vad har jag för nytta av dessa kunskaper egentligen. Det enda jag kan se nu att det håller mig från att bli galen av tristessen av att vara inlåst mellan husets fyra väggar. Och det är ju bra.
Min son och hans vänner vill inte längre spela tetris med mig för jag vinner hela tiden. Och de kan inte begripa hur jag gör. Min son däremot har börjat fatta och frågade mig en gång hur mitt fotografiska minne fungerade och jag berättade att om jag får en lapp med ett gäng siffror att titta på, bara ett par sekunder, så har jag memorerat denna bild av pappret med siffror på och allt som finns runtomkring, som ett foto i hjärnan som jag kan ta fram närsom och därmed kunna alla sifferkombinationer som ges mig. Han testade mig en gång och skrev en serie siffror på en gul notislapp. Ett par år efter det så frågade han mig vilka siffror det var och jag tog fram den mentala bilden och rabblade upp dem. Och det stämde. Jag förklarade för honom om "fotona" i min skalle ligger där snyggt sorterade i någon form av fotoalbum.
Han berättade då att han har samma grej för sig. Men att han inte visste hur han skulle dra nytta av förmågan.
Så nu jobbar han och jag med att stimulera denna förmåga hos honom. Hur han kan använda den i sitt skolarbete och även i dagliga livet. Han tyckte det var ganska obehagligt att man kan fungera så men förstod fördelarna när jag berättade att jag i huvudet har allas våra bankomatkoder, alla lösenord osv...foton i mitt huvud som är bra att ha där när någon annan i familjen glömt bort.
Vad vill jag säga med det här då?!? Jo, att aldrig förkasta hjälpen man kan få i att spela lite datorspel i stil med pussel. Att stimulera hjärnan och utveckla dess fulla kapacitet. För även om kroppen inte hänger med så vore det väl synd att kasta iväg en av de viktigaste muskler vi har, hjärnan och i vissa andra fall hjärtat.
Vågar man utmana sig själv mentalt tror jag att man som sjuk kan få möjlighet att uppnå en tillfredställelse i att vara mentalt skarp. För att låta skallen gå samma väg som våra sargade kroppar vore väl ändå för tragiskt.
Svammel svammel....bara lite tankar om hur fantastik våra kroppar fungerar. Och hjärnan, vilket verktyg att arbeta med bara man gör det rätt och hittar det man har fallenhet för.
För jag tror att ALLA kan utveckla dessa sidor hos sig själv. Jag tror att IQ är ett begrepp som vi gärna sorterar folk genom. Men att alla kan stimulera hjärnan att producera mer information än vi trodde var möjligt. Det är en förunderlig muskel med så mycket kapacitet och det sägs ju att vi bara använder i runda slängar 10% av dess förmåga.
Jag uppmuntrar dataspel, inte de som gör att vi blir antisociala och beroende, utan dem som får oss att utvecklas.
__________________ Lyckligt ägd av 3 katter, 1 hund och 1 kungsboa. Make och två barn fast de äger jag!!! Gastric bypassopererad med 50 kilos nedgång...jippi!
Har ME/CFS, FMS och IBS
Blev medlem: 29-Januari-2006 Ort: E Östergötlands län
Online Status: Offline Inlägg: 997
Postats: 27-Maj-2009 kl 10:44 | IP
Monug: Jag vet mycket väl att hjärnan inte är en muskel, men det är en mycket bra liknelse.
Jag har alltid sagt till min son, som är väldigt fixerad av styrka och att vara tuff och stark, att den enda muskel han behöver tänka på just nu är hjärnan och hjärtat.
//Isolde
__________________ Lyckligt ägd av 3 katter, 1 hund och 1 kungsboa. Make och två barn fast de äger jag!!! Gastric bypassopererad med 50 kilos nedgång...jippi!
Har ME/CFS, FMS och IBS
Blev medlem: 29-Januari-2006 Ort: E Östergötlands län
Online Status: Offline Inlägg: 997
Postats: 27-Maj-2009 kl 13:11 | IP
Vad jag menar är att liksom en muskel måste hjärnan stimuleras för att fungera fullt ut.
Efter tex bara tre veckor i sjuksäng på tex sjukhus (egen erfarenhet) hinner musklerna i kroppen förtvina ganska mycket. Och hjärnan tycks mig fungera på liknande sätt. Använder du den inte dagligen som tex att lösa pussel, lösa korsord, läsa nyheterna och liknande så går även hjärnan in i vila.
Även om muskler och hjärna är uppbygda av helt olika saker, muskelfibrer som i tex ben långstrimmiga muskelfibrer och hjärnans signalsubstans, så behöver de samma sak, motion.
Jag har också märkt att använder man metaforer när man talar med barn och ungdomar så är det lättare för dem att förstå. Att förklara för en kroppsfixerad tonåring vars övertygelse är att lösa alla problem genom kroppslig styrka i kombination med mental dominands, så kommer man bara in i konflikter utan även i slagsmål och allköns tråkigheter. Att istället tänka i termen att de enda muskler du behöver använda för att klara dig i dagens samhälle är en kombination av sunt förnuft (hjärnan) och motion (hjärtat).
Dessa två "muskler" behöver sin beskärda del av stimulans för att båda skall hållas igång och förbli friska och starka.
Men jag uttryckte mig nog ganska klumpigt, förtydligade ju inte precis vad jag menade utan utgick ifrån att ni skulle förstå vad jag talade om. Man är ju lite van att köra sitt race och tänker inte på att det är vuxna jag talar med härinne som mycket väl förstår tänket bakom, men som knappast kan veta att jag talar i metaforer. Är nog ganska miljöskadad mamma i det fallet.
Men håll med om att köra metaforer på barn är bra? Hur annars få dem att förstå? Med liknelser och paralleller så kan man tränga igenom den tjockaste barriär och möta en ungdom/barn och även vuxna på deras plan och göra det lättare att förstå vad man verkligen menar.
En metafor är inte alltid förnuftig och talar hela sanningen, men den är lättare att förlika sig med om man tänker efter först hur man ska lägga upp det.
För visst är det väl bättre att ha en stark, förnuftig och öppen mentalitet och ett hjärta som får pumpa på av kroppens ansträngningar än att uttnyttja dess två egenskaper till att bruka våld och dominans genom skrämsel, är att föredra.
//Isolde
__________________ Lyckligt ägd av 3 katter, 1 hund och 1 kungsboa. Make och två barn fast de äger jag!!! Gastric bypassopererad med 50 kilos nedgång...jippi!
Har ME/CFS, FMS och IBS
Blev medlem: 14-Maj-2008 Ort: MÖ Malmö stad
Online Status: Offline Inlägg: 730
Postats: 27-Maj-2009 kl 13:58 | IP
Jag håller med dig Isolde. Att göra olika former av hjärn gympa som jag kallar det är mycket bra. Övning ger ju som sagt färdighet. Det låter ganska skönt på ett sätt att ha ett fotografiskt minne med tanke på att man kommer ihåg allting. Önskar ibland att jag också hade haft det. Jag måste plugga jätte mycket för att skriva bra på mina prov. Men har fått helt andra studie tekniker nu på grund utav sjukdom, men som faktiskt har resulterar till att jag var mycket bättre än vad jag trode. Skriver VG och MVG på allting nu mera. Det känns verkligen jätte roligt.
Vår hjärna är finurlig, den lär in sig massor av olika saker. Ett exempel är att jag nu dagligen går med en ortos vilket gör att jag har jätte stora problem med att komma in i en bil. Jag har hittat ett sätt att ta mig in men det tar lite tid. Här om dagen när jag tog av ortosen och skulle sätta mig i bilen så gjorde jag av ren atumatik samma sak precis som om jag hade ortosen på mig. Likadant om du har ett gång mönster som du har haft under en lång tid som inte är bra för kroppen, det tar tid att lära om.
Så ibland lurar hjärnan oss och det kan faktiskt ibland vara farligt, då faktiskt det kan leda till sjukdom. Så hjärnan är mycket unik på många olika sätt.
Samman kopplat av centrala nervsystemet och det perifiera nervsystemet. Det är mycket intressant att läsa om det, jag älskar att läsa om kroppens funktion och olika saker. Nu i skolan läser vi tillexempel om genitik. Varför man får fräknar tillexempel. Mycket roligt och intressant.
Men gåvan du har Isolde att kunna lägga pussel och allt som du kan, det är en gåva som du bör ta till vara på. Det är en mycket bra och fin gåva tycker jag och det är inget som du ska vara rädd över. Utnyttja den istället som du redan gör. Men kanske kan du utveckla det på något annat och mer sätt? Vi alla hittar våra egna sätt att göra olika saker på.
Ha en bra dag!
Kram
Caroline.
__________________ Diagnos:CRPS,Nervpåverkan,Skolios, Op knä.
Är drabbad av CRPS sedan två år tillbaka. Hamnade i rullstol då det spred sig i kroppen. Är idag bättre och sitter inte i rullstol.
Blev medlem: 29-Januari-2006 Ort: E Östergötlands län
Online Status: Offline Inlägg: 997
Postats: 28-Maj-2009 kl 09:15 | IP
Caroline, Du är JÄTTEDUKTIG....och det behövs inget fotografiskt minne för det. Det är mer beundransvärt att kämpa till sig bra betyg än att få dem genom att glida in på gräddfilen. Människor som du, som kämpar för sina betyg är mer värt!
SKa vara ärlig mot dig, men jag har inte utnyttjat min förmåga i skolan, jag förstod inte bättre heller. Så mina betyg var inte lysande på något sätt, faktiskt ett G+ genom hela skoltiden. Men, det jag fått utav det på "äldre" dar är att det jag lärde mig i skolan, som inte fastnade då faktiskt fastnade och låg där i bakhuvudet. Lärdom jag har nytta av idag istället.
Men jag ser inget ärorikt idet. Vad ska man med fotografiskt minne till om man inte använder det?
Var stolt över dina bedrifter istället, du har kämpat för det och det är långt mer betydelsfullt är att köra gräddfilen hela livet.
Kram till dig Carro, en stark och duktig tjej. //Isolde
__________________ Lyckligt ägd av 3 katter, 1 hund och 1 kungsboa. Make och två barn fast de äger jag!!! Gastric bypassopererad med 50 kilos nedgång...jippi!
Har ME/CFS, FMS och IBS
Blev medlem: 14-Maj-2008 Ort: MÖ Malmö stad
Online Status: Offline Inlägg: 730
Postats: 28-Maj-2009 kl 11:48 | IP
Tack för fin omtanke. Ja om man inte anväder sitt fotografiska minne så är det kanske inte någon menning i det. Men på ett sätt så används det ju i för sig med tanke på att hjärnan lär sig något nytt varje dag. Det har verkligen inte varit lätt att ta sig igenom det, men nu är jag snart i mål!
Kram till dig Isolde!
Caroline.
__________________ Diagnos:CRPS,Nervpåverkan,Skolios, Op knä.
Är drabbad av CRPS sedan två år tillbaka. Hamnade i rullstol då det spred sig i kroppen. Är idag bättre och sitter inte i rullstol.
Blev medlem: 20-Januari-2005 Ort: B Stockholms län övrigt
Online Status: Offline Inlägg: 3614
Postats: 28-Maj-2009 kl 12:52 | IP
Jag tillhör till den gruppen som inte har varken fotografisk minne eller utbildning.
8-årig grundskola och undesköterska - mentalskötare utbildning. Har jag haft nytta av dom utbildningarna, oja. Har jag någon hjärna, njaaa det är frågan om, men man kan slinka genom utbildningen utan den.
Blev medlem: 29-Januari-2006 Ort: E Östergötlands län
Online Status: Offline Inlägg: 997
Postats: 28-Maj-2009 kl 21:04 | IP
Det viktiaste mef hjärnan är väl hur vi andvänder dem, och jag äver övertygad om att även om man inte har fotogragiskt minne så har alla här ett rejält sunt förnuft...och det är interlligens på hög nivå //Isolde
__________________ Lyckligt ägd av 3 katter, 1 hund och 1 kungsboa. Make och två barn fast de äger jag!!! Gastric bypassopererad med 50 kilos nedgång...jippi!
Har ME/CFS, FMS och IBS
Du kan inte starta nya ämnen i detta forum Du kan inte svara på ämnen i detta forum Du kan inte radera dina inlägg i detta forum Du kan inte redigera dina inlägg i detta forum Du kan inte skapa omröstningar i detta forum Du kan inte rösta i omröstningar i detta forum
Aktiva ämnen
Medlemslista
Inställningar
Sök
Hjälp
MEDLEMS-Chat! Just nu
Ämne: stimulera hjärnan
.